| |
Barndomens lekfullhet, konstens allvar?
Fredrik lindbergs målningar,
visar fragment ur barndomen i Västerbotten. Man kan se
verken som ett försök att gripa efter något
man lämnat, eller något man upplever sig blivit
för stor för. En bygd, ett stadium, ett inre eller
yttre rum, eller en brors varma hand.
Fragmenten är ursprungligen fotografier, men genom måleriet,
har de förändrats. Varje penseldrag av de forna
ögonblicken utgår ju nu från den vuxnes position,
som är återblickande och bearbetande.
Men varje bild har också brutits upp, med insprängda
linjer eller
färgkartor. Dessa bildar egna, dominanta mönster.
I positionen som vuxen, har man, eller förväntas
man ha, kartan? Eller sitt facit.
Som barn fick man bygga sina världar i fred, utan krav
på syfte, sanning, noggrannhet eller systematik. Eftersom
de vuxna inte förstod att barndomens skapande också
var på allvar. Kanske på större allvar än
den vuxnes, som här tillslut närmast blir till en
färgglad lek.
Fredrik Lindbergs fragment, inunder, kan ibland vara bleka,
målande i tunna drag. Som om där inte fanns en
kärna, eller grundstämning, att få fatt på.
När återblicken inte får ordentligt fäste,
kan bara det som går att ta på, målas. Kroppen,
kläderna, miljön. Men denna tomhet som då
blir, är talande. Den beskriver kanske den vuxnes letade
efter sig själv. Istället för att vända
sig inåt, går man ibland bakåt, och till
ytan.
Fredrik Lindberg är född – 75 och bor i Bredäng.
Har studerat på Birkagården, men är till
största delen självlärd målare.
|
|
