| |

1938-2005
1967 visade Monica Sjöö målningar av nakna
män. Hon hade beslutat att studera män som estetiska
sexualobjekt. Hon skulle måla med stake. Det emottogs
inte nådigt av den svenska samtiden, det tycktes som
det var tabu att visa mannens ädlaste delar i konsten.
Kvinnor fick dock avbildas efter behag. Liksom idag. Monica
Sjöö övergav aldrig tanken på kampen
kring kvinnligheten, men de senare åren fokuserade hon
helt på Gudinnan och förde kampen ur ett djupare
perspektiv än den mer mediala kampen om kön. Gudinne
myten blev för henne ett aldrig sinande tema för
undersökande av den parallella verkligheten. Var det
verkligen så att det vi av historikerna ser som exempelvis
båt sättningar, eller andra efterlämningar
av våra anfäder, egentligen var byggda som mäktiga
symboler för kvinnligheten? Våra föregångare
var stora dyrkare av naturen, där kvinnan hade en framstående
roll. I det patriarkala samhället har dessa myter och
tidiga sanningar helt förpassats i glömska. Monica
Sjöö söker och avkodar i sina bilder olika
uppfattningar av sanningen, men ger inga svar, snarare ställer
hon frågor. Hur kommer det sig att dagens arkitektur
helt består av höga byggnader i strama former,
mot de tidigare organiska rundade former i våra förfäders
hembygder?
Monica Sjöö ser det modernistiska,
abstrakta arvet som en flykt från naturen och förnekelse
av organismen, hon har alltid varit för en levande jord
och för världens kvinnor som står i en direkt
symbolisk motsats förhållande till det patriarkalt
modernistiska. Det tillrättalagda kontrollerade står
i kontrast till det fuktiga, flytande, oformliga som på
alla sätt bekämpas i vår samtid. Att tillåta
en kropp att flöda är samma brott mot de regler
som säger att målningar skall kontrolleras efter
ett modernistiskt ideal. Monica Sjöös bildspråk
bryter mot samtliga regler, de är varken tillrättalagda,
återhållsamma eller strama. Hennes bilder berör
oss och etsar sig fast. De riktar sig till den otillrättalagda
ohämmade Gudinnevarelsen. Monica Sjöös verk
har kallats fula. Att någonting så simpelt som
fult används tyder på att de självcensurerings-mekanismer
som samhället skapat för endast en sällsynt
gång är borta. Det är Gudinnan som talat.
Den oformliga, djuriska. Tack för att du låter
hennes väsen oss påminnas, Monica.
Maja Lena Johansson
|
|