Första spadtaget togs år 1897 av Svenska Konstnärernas Förening (SKF) och två år senare, den 7 januari 1899, stod Konstnärshuset färdigt.
När huset invigdes ägdes hela huset av föreningen SKF som bestod av både kvinnor och män, de flesta män var samtidigt medlemmar i herrklubben Konstnärsklubben (KK).
SKF och KK äger tillsammans Konstnärshuset. SKF äger 5/7 och KK 2/7. Enligt samägaravtalet från 1929 står SKF för hela kostnaden för den ekonomiska och organisatoriska förvaltningen av Konstnärshuset. KK står enbart för sina egna löpande kostnader.
Samägaravtalet är unikt i sitt slag bl.a. eftersom det är oklart om det går att sägas upp för omförhandling.
Husets arkitekt Ludvig Peterson var starkt emot ett delat ägande, som också strider mot stiftarnas grundtanke, ett gemensamt hus för alla konstnärer.
Tanken på ett gemensamt hus för den samlade svenska konstnärskåren väcktes i KK redan 1882. Vid denna tidpunkt hade flera av dåtidens främsta konstnärer ifrågasatt Konstakademiens starka dominas över konstlivet. I spetsen för detta uppror stod de så kallade "pariserpojkarna" eller "opponenterna". SKF bildades 1890 för att förena de olika konstnärsgrupperingarna och förverkliga kårhusprojektet.
|