Bilden visar
mosaiken på Konstnärshusets fasad av Gottfrid Kallstenius
(1861-1943). Figurerna illustrerar, från vänster, konstarterna
Måleriet, Arkitekturen och Skulpturen.
Konstnärsklubben föddes en oktoberkväll år 1856 på källaren Victoria vid Norrlandsgatan i Stockholm. Det var målaren Johan Boklund som hade samlat några vänner för ett möte.
Konstnärsklubben hade ingen fast mötesplats under de första 43 åren utan man bytte ofta lokal och prövade många olika av den tidens källare och värdshus.
I oktober 1882 höll arkitekten Hugo Hörlin ett brandtal under en klubbafton och de närvarande konstnärerna försäkrade efteråt att Hörlins rop på behovet av ett eget konstnärshus skulle bli verklighet.
Den sociala omsorgen om ledamöterna fanns med från starten i Konstnärklubbens program. År 1936 togs initiativet till det som skulle bli Konstnärernas hjälpfond. Hjälpfonden förvaltar idag omkring 100 miljoner kronor. Hjälpfondens avkastning ”utdelas åt svenska manliga och kvinnliga målare, skulptörer, grafiker eller tecknare, som på grund av ålder eller sjukdom fått sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt och därigenom blivit i behov av ekonomiskt stöd”.
Redan från Konstnärsklubbens start, för 150 år sedan, har ledamöterna haft för vana att teckna av varandra på bordsduken under sammankomsterna. Alla dessa ”bordsteckningar” är idag ett unikt porträttgalleri och en konsthistorisk skatt som bevaras i Konstnärsklubbens arkiv.
Mycket är annorlunda inom svenskt konstliv idag. Åtskilliga generationer av konstnärer, kända och okända, har passerat. Men i stort sett har klubben kunnat fortleva som en mötesplats som är lika livaktig nu idag som när den föddes för 150 år sedan.